Ännu ett frö, ett busfrö...

Härom dagen var jag på ul (v.19). Det var ingen angenäm upplevelse, jag var tvungen att säga åt barnmorskan att avbryta det hela för jag kände mig svimfärdig av alla inre och yttre rörelser och tryck. Men hon lyckades i alla fall ta ett par bilder även om dom inte var lika tydliga som på vårt förra busfrö.

Den här graviditeten har inte alls gått i spyans tecken, däremot så har jag mer besvär med leder och andningen.

Nytt liv ny blogg

Eftersom denna blogg bara var avsedd för graviditeten så ska jag starta en ny blogg när tiden tillåter. Den kommer dock vara lösenordsskyddad för att jag ska lägga in lite mer bilder där, så vill du läsa den är det bara att säga till.

Kram
jie

Vår lilla skrutt

Den här lilla pepparkakan gjorde alla sina behov på sin pappas nya arbetskläder precis innan han skulle åka till jobbet idag.
E fyller en månad idag och jag har lovat honom att få lite extra mjölk bara han håller sig vaken.
Undra om jag kan flytta över honom från den gröna kudden till sängen utan att han vaknar så jag kan smyga ner o duscha, så jag får på mig lite kläder innan lunch...

Kram jie

Sjukhusvistelsen

Jaha då var det det här med den trettioåtta dagar långa sjukhusvistelsen (som inte är något jämfört med vad vissa andra har fått stå ut med).

Det hela började 3/2 med ett rutinbesök hos barnmorskan som ledde till upptäckten av havandeskapsförgiftningen/preeklampsi. Det var förhöjt blodtryck och äggvita i urinen som skickade upp den röda flaggan hos BM. J fick komma och hämta mig på Mvc och sen var det bara att stanna till hemma för att få med sig de viktigaste papprena och övernattningsnödvändigheter. Väl på förlossningen så var det bara att få en bekräftelse av vad BM hade upptäckt och sen bli uppskickad till BB och deras rum för oförlösta... Där fick den fantastiska lyxen att välja mellan de fyra tomma sängarna som stod där J Det där med att sova i sal med flera sängar är ju inte jättetrevligt ur snark- och "prata i sömnen"-perspektiv. Men är man själv så är ju inte det något problem...som om man skulle få ligga inne på sjukhus i flera veckor utan att det kommer andra som också behöver vård... Under de tre veckor som jag låg på BB kom det 15 andra blivande mödrar till rummet och 13 av dem fick lämna det före mig... Så här med facit i hand kan jag tycka att det var rätt skönt att det hände lite på rummet. Med tanke på att jag skulle ligga där o vila och inte anstränga mig över huvudtaget, inte ens läsa. Men när jag låg där så var det jätte jobbigt med de där tjejerna vars hormoner och ynklighet spred för mkt negativ atmosfär i rummet. Visst, det är inte kul att vara så utlämnad som man är när man behöver vårdhjälp. Att inte kunna få några svar på hur din nära framtid ska förlöpa är också tufft. För att inte tala om hur det är att behöva ligga och göra ingenting på obestämd tid när man inte känner sig det minsta sjuk. Men att lipa sig till hemgång bara för att sambon inte får sova jämte en är väl att gå för långt. Man blir ju inte inlagd för att läkarna tycker att det är roligt att ge barnmorskor och sköterskor mer jobb...
Något annat som var jobbigt var bemötandet av dom enstaka barnmorskor som hade så stort kontrollbehov att deras sociala kompetens blev lidande. En BM behöver nog mer lyhördhet än många andra (inte alla)inom vården för att de har just med hormonstina gravida kvinnor att göra. Eftersom jag låg där och inte fick någon mental stimulans överhuvudtaget, så kunde jag faktiskt uppfatta hur behandlingen av mig gick till. Då funkar det inte att bara komma in till patienten och köra sitt egna race som vårdpersonal, och hävda att man inte behöver följa det som står i journalen eftersom det är inte så hon jobbar. Sen var det också galet tokigt när BM inte kan förklara sina beslut utan försöker ge skuld istället för logiska svar. Jag ska väl säga, i allt detta gnäll, att jag var omgiven av många bra och positiva rumskompisar och personal där uppe på BBs sal 8.
När mitt blodtryck började strula lite extra så gjordes ett extra UL och det visade att bebisen inte hade vuxit som det skulle (vilket är vanligt vid havandeskapsförgiftning), men när den efterföljande flödesmätningen gjordes så visade den på ett perfekt flöde. Trots det så bestämdes det att snittdatumet skulle flyttas fram, först från den 6/3 till den 26/3, men efter att blodtrycket blivit lite för högt så bestämdes det att jag skulle snittas den 23/3. Både min läkare och narkosläkare har under hela tiden (både innan under och efter förlossningen) varit ett stort stöd och har gjort det yttersta för att jag ska få den bästa hjälpen och känna mig trygg. De har gjort ett fantastiskt jobb. Även förlossningsteamet var också jättebra, men dom har jag inte haft lika mkt kontakt med.
Själva förlossningen började med en epiduralbedövning, som bara ville sätta sig på min högra sida, och slutade med narkos. När jag väl vaknade, vaknade jag till min förvåning och glädje välmående. Tyvärr så blev det en kommunikationsmiss när jag skulle få se min bebis. Det tog en hel timma innan J kom med honom och jag fick veta att jag hade fött en son. När jag väl fick se honom och J sa att han hette Erik var lyckan total. Lyckan blev dock snabb kantad av oro, oro för att E hade ärvt min kortvuxenhet. Denna oro kom på mig eftersom han var så lik mig. Nu kan ingen ge oss svaret på denna fråga ännu så vi får vänta och se. Överläkaren på Neo kom till oss någon dag efter förlossningen och sa att han är det och han har ärvt min diagnos och så sa hon ett namn på en helt annan diagnos och att hon grundar detta på sin erfarenhet i mötet från några kortvuxna vuxna. Man kan väl säga att trots min oro så tog hon ifrån oss våra rosa moln som nyblivna föräldrar till en alldeles precis liten kille.
Erik kom till neonatalavdelningen direkt efter förlossningen pga att han blev väldigt illa påverkad av morfinen jag fick under förlossningen, själv fick jag ligga kvar på förlossningen i en vecka pga det strulande blodtrycket. Oftast rättar sig blodtrycket sig till efter 3-4 dagar efter förlossningen, men som vanligt tillhör inte jag normen... Jag blev av med medicinen strax innan vi fick åka hem men väl hemma så har jag fått börja äta den igen. Tiden på neo kändes lång och tröstlös när vi var där, men nu undrar jag vart tiden tog vägen, och jag tycker synd om alla dom som har varit där mkt längre än vi fick. Fredagen den 13 mars blev vi utskrivna efter att ha haft hemma-permission en natt först.
Nu har vi varit hemma lite över en vecka och allt har gått bra. Erik äter-sover-skiter ;) Vid utskrivningen vägde han 3158g och var 50,5cm. När bvc var här i torsdags hade han gått upp till 3400g. Man kan väl säga att det är många hudveck att torka efter bad J Vi har det bra även om jag tycker det är jobbigt att behöva amma under nattetid. Han är liksom inte färdig på 10 minuter... Det positiva är att jag har lärt mig att sitta i sängen och amma och sova på samma gång J

Kram
jie

Bvc på besök...

...den lille killen äter o frodas, han har lyckats få i sig den mat han behöver för att följa viktkurvan och få fina bilringar ;)

en släng av mjölkstockning...

Det bränner o svider som attan men frågan är vad som gör detta... Får han inte ut allt eller är det för att han tar sina konstpauser så att amningen håller på ca 1 timma varje gång...
I morgon kommer bvc hem hit så jag får väl svar då...

kram
jie

Lätt rörigt

Jag har för avsikt att berätta om min tid på sjukhuset här, men just nu är tillvaron lite lätt rörig så det får vänta....
Känner inte att jag orkar vara social ens, även om jag längtar efter social aktivitet.

Kram
jie

Första natten hemma har varit skön. . .

Första natten hemma har varit skön. . .

Hemma på permision..

Nu är vi hemma och sköter vi oss så behöver vi inte bo mer på sjukhuset.....

Första promenaden :)

Första promenaden :)

Ett litet kryp som har landat på rygg.

Ett litet kryp som har landat på rygg.

Erik J Axengren

Erik J Axengren

Äntligen är han här..........

En alldeles precis grabb har nu äntligen kommit ut. Lyckan & glädjen är oändlig. Nu väntar vi bara på att få komma hem. Erik föddes en månad för tidigt (den 23 Feb) på grund av hans mors höga blodtryck. Han vägde då 3000g och var 49,5cm lång Naturligtvis är han toksöt med sin lilla potatisnäsa, mörka hår med virvlar och näpna lilla mun. Vad gäller hans lilla mors blodtryck så är det inte helt bra, men förhoppningsvis på bättringsstigen.

Havandeskapsförgiftning

Bloggen ligger tyst för jag ligger på sjukhuset för havandeskapsförgiftning....
kram
jie

Otåligheten kryper sig inpå...

Det lilla fröet sprattlar omkring där inne, själv börjar jag bli lite mer vimsig för var dag som går. Nu är det bara 32 dagar kvar.... Det är så mkt jag vill ha gjort o ha koll på men min rygg tillåter inte att jag vimsar runt. I helgen har det inte hänt för mkt här hemma, men jag har klippt till madrassen till den lilla spjälsängen ;) Nu ska jag bara sy ett fodral till den. Lite tekakor har jag bakat, men det resulterade i att jag blev sängliggande i några timmar mitt på dagen igår. Idag har jag planterat om lite växter som vi köpte igår, så nu sitter jag här vid datorn för att inte gå på nästa projekt av bara farten... Det ser dock förj**ligt ut här hemma, jag har påbörjade projekt i varje hörn och hundhår där emellan...
Skönt att jag ska till badet i dag o få lite värme...

Kram
jie

Konstigt...

Det är väl inte så konstigt om man går upp i vikt den sista tiden av graviditeten om man ständigt är hungrig....
Men hur mkt kan man lägga på sig på fem veckor?

Jag köpte lite nya underkläder härom dagen inför det nya livet. Om jag inte var så pryd så skulle jag lägga in en bild här på hur komiskt det ser ut när man fäller ner "falluckan" i bh:n. Det var ingen vacker syn precis, jag hade lite svårt att hålla mig för skratt.

Nu på morgonen har jag sytt ihop kalikå grodan som det lilla fröet ska få, nu är det bara ögon och mun som ska sys dit. Hoppas jag har garn till det uppe på vinden...

Kram
jie

mera tävling

Tänk en sån här bra o ha ficka, det är väl precis vad vi behöver när det lilla fröet kommer....

Den stackarn...

J kom hem vid tre tiden i natt, lite missnöjd över att han hade fått spendera kvällen på akuten och bara fått svaret att ta en panodil och rida stormen ut. Åh ena sidan är det ju skönt att det inte var värre men å andra sidan är det ju något som inte står rätt till eftersom den där magen strular rejält med jämna mellanrum.

Hmm själv funderar jag på om päronen kan komma o hämta mig idag, för jag räknar inte med att J ska orka skjutsa mig till torget och mataffären nu på förmiddagen...

oron...

oron fortsätter...
J fick åka in till sjukan nu på kvällen för att ta ett ekg, man kanske inte ska åka/köra själv då...
hmmm
men jag är glad att han åkte för han mådde inte bra, undrar dock om han fick komma in snabbt o om han kommer hem ikväll...

Tävlingar tävlingar tävlingar....

Det är helt galet vad tävlingar det finns på bloggarna i landet o det är så trevliga priser me... prylgalen som man är vill man ha, ha, ha...

Som här ett litet kakfat i vitt......

Eller som här en fin kudde.....

Eller roliga muffinsformar

Kika in till Hemma hos Klara där kan du tävla om

bakformarfrån butiken http://www.klarafardiga.com/

Eller här, en liten Wera

Eller här ett &

Man kan nog hålla på i det oändliga och tävla om trevliga saker....